För en gångs skull...

...städat på Ellens rum! Och nej jag har inte drogat henne! Jag använde T.v.! Och för en gångs skull inga uppkräkta hårbollar på mattan! (fast det kom på natten sen - jädra katter! Är det en religiös plikt för dem att kräkas på mattor? Om de kan träffa en matta borde de väl kunna lära sig att träffa toan? Bar en fundering...)

Några höstbilder (inomhus ifrån - vem fasiken är ute å springer i blåsten på kvällen?)

Några mysbilder från en sen oktoberkväll bara!
Jag är väl lite sjuk, men jag gillar när det är höst och man får gå omkring hemma och tända tjogvis med ljus överallt! Jag är ju ingen friluftsmänniska, men ut på bron (farstukvisten - för er som inte bor i Norrland!) för att tända ljus i lyktan därute lyckades jag med i alla fall... Såg riktigt inbjudande ut! Inte FÖR inbjudande hoppas jag dock, vi har tydligen haft tjuvar i kvarteret, som varit inne i bilar och garage och så... Nåja, jag har ju inte så mycket att stjäla, och mina attacktränade katter klarar nog upp det om de tar sig in här...

Dana...dana.. danananana...

Det är ju ledmotivet ur hajen! (Om ni inte skulle förstått det redan...) Det var nästan så jag hörde det i luften häromsistens då jag var på Myrorna inne i Sundsvall. Jag såg nämligen en tavla på håll, och började sakta gå mot den. Samtidigt ser jag i ena ögonvrån hur en annan kille oförskämt nog är på väg mot samma tavla... Jag ökar farten, han ökar farten, jag fastnar vid de begagnade böckerna, han vid ett bord med gamla mattor, jag fortsätter vi går fortare och fortare båda två... till sist småspringer vi nästan, men -haha! - jag han först! Och nu hänger den på väggen här hemma - en härlig 1800-tals tavla med "Johannes döparen som barn"-motiv! Ibland måste man kämpa för att få det man vill ha! Lev väl!

Lite mer fynd!

Jag erkänner på en gång... Jag slösar bort alla pengar på loppmarknader... Har ju så svårt att låta bli, när man kan göra såna fynd!

Först var jag på Erikshjälpen... Hittade ett jättefint, gediget syskrin i trä, så nu slipper jag ha alla nålar och knapppar och annat jag "ärvt" av mormor liggand löst och drällande... Tre starkvinsglas, ett 1800-talspennskrin och två linneörngott. Dessutom det riktiga fyndet! En sliverbägare för en (1!) krona! Den låg svartnad och ful och oxiderad och väntade på mig, men efter lite puts fick den ny glans!


Sen, på en annan loppmarknad fick jag liturgiskt glädjefnatt, då jag hittade den här kitschiga, fina vigvattensskålen! Den är kanske fem cm hög, så det ryms inte mycket i den lilla koppen, men jisses vad den klär sin plats! Och den fyller väl sitt egentliga syfte för första gången på länge!


En sån här "sockerströarsked" i nysilver hittade jag också - så nu kan jag äta jordgubbar och risgrynsgröt ståndsmässigt här hemma!


Får jag bjuda på lite bär från trädgården också? Gillar känslan att kliva ut och plocka det som barnen inte redan satt i sig och stoppa i frukostfilen... Det är såna känslor man önskar att man kunde spara till början av februari när man står vid halv sju på morronen och hackar i en stenhård plogkant och svär...


När vi städade ut hos mormor hittade vi de här fina sängkläderna till docksäng, so Ellen fick. Så här fint bäddat var det dock bara i typ 3 sekunder innan Barbie löpte amok i sängen... (Enligt Ellen.)

Stora målardagen

Idag gjorde jag slag i saken och åkte till färghandeln och köpte en stor burk vit färg till extrapris och bar ut tre stolar och dotterns skrivbord i carporten och satte igång att måla om! En stol och skrivbordet var i sån där hysterisk gulnad, åttiotalsfuru ni vet, med tusen svarta kvistmärken. Riktigt deprimerande! De två andra stolarna hade jag rätt så nyligt köpt på Erikshjälpen för en struntsumma. De var snygga i sig, problemet var bara att någon försökt måla dem vita en gån förut och... ja... inte riktigt lyckats... Eller åtsminstone HOPPAS jag att de inte hade lyckats - så at det inte var ett försök att skapa någons slags "fejkad-shabby-chic-patina". För de var inte vackert målade...
Nåja, jag satte igång, och upptäckte rätt snart att jag köpt för mjuka penslar - färgen var som gummi på dem och jag fick verkligen "pressa" ut den på möblerna! Som tur var, var färgen vattenbaserad, så jag kunde spä ut den lite med vanligt kranvatten. Då gick det lättare att måla, men ve och fasa - det blev rinnmärken på en del ställen istället! ja, ja, resultatet blev i alla fall MYCKET bättre än det var från början - och för ett barnrum duger det helt klart!
Istället för att suga åt sig ljus som ett svart hål står nu skrivbordet och riktigt strålar! Sonen tyckte att "hela rummet blev vitt"!
Fotot blev inte så bra - men jag lägger upp ett nytt då jag köpt nya knoppar också, och förvandlingen blir total - håll till godo så länge :

Jag lägger också upp en bild på ett litet visitkort med kuvert, fullklottrat med personliga hälsningar, som jag hittade i isoleringssågspånet på en vind i ett gammalt hus inne i Sundsvall... Det är sånt som triggar min fantasi! Vem var avsänderskan? Låter inte namnet bekant??

Och för att avrunda ikväll - en bild på mina älskade gamla böcker! Inte bara stämningsskapare utan fulla av innehåll! (Jag tycker MYCKET illa om dem som köper upp gamla böcker och pappslöjdar med dem, eller ställer upp dem som käck bakgrund, utan att bry sig om innehållet - så! Nu har jag sagt det också! ;-) )

Det var allt för idag gott folk, nu väntar badkaret och sen sängen! Lev väl!

"The sacking of the fleamarkets!"

Häromveckan hade jag en helt sanslöst rolig dag! Tillsammans med mina vänner Henke och Madde och deras barn Wilmer och Astrid gjorde vi en tur ner till Hälsingland och härjade runt på alla loppmarknader vi kunde hitta! Jag hade satt en övre "slöserigräns" på 300 spänn och lyckades faktiskt hålla den! Det roligaste med att gå på loppis tycker jag är en blandning mellan att "översköljas" av alla saker som finns där , att välja och vraka, att se på de hysteriska gula plastäggkopparna från 70-talet och de målade trätrågen med "allmogemönster" (de flesta skulle ju varit finare o inte någon fått för sig att utveckla sina artistiska talanger på dem) och sen att faktiskt GÖRA FYND! och fynd tyckte jag att jag gjorde! Mina trehundra kronor räckte till:
-Ett par jeansshorts till sonen.
-En bastklädd termos från 50-talet.
-Två härliga svartvita foton i gamla ramar (varav ett med en fet präst och hans vettskrämda konfirmander)
-En plåtburk med käcka tomtar, som skall läggas undan till jul:

-En gammal porslinstallrik (som jag intalar mig är 1800-tal) med motivet "Två tanter och en herde med för mycket rouge könsbestämmer ett barn de hittat i skogen":

-En fantastisk gammal klocka, som Henke ratade för att den "var ju trasig" som jag faktiskt lyckades skruva ihop sen på kvällen! (Den TICKADE t.o.m. i flera sekunder!!!)

-En jättefin trasmatta, som var lite bredare och passade i "stora rummet".
-En gammal plåtsil, som jag kan ha tomater i.

-En gammal bil reg. skylt

-OCH sist men inte minst fyra Upsala-Ekeby assietter (Safari)!

Väl använda pengar tycker jag verkligen! Vad skulle man ha fått för trehundra spänn på Åhléns eller så? Ett halvt paket servietter? Mycket nöjd är jag och så jättetacksam över chansen att få följa med och plundra Hälsingland på nostalgi!
Vi hörs snart!

Badrum

Nej - jag är inte död! Jag har bara haft hemskt mycket för mig, sjukdom i familjen och mycket på jobbet. Inte mycket att skriva om nu heller, men får väl dela med mig av bilder från min sista ommöblering - Ut med en massa tjafs från badrummet, upp med en gardin och dit med lite trevliga gamla grejer! och voila!

Sen en tjusig bild på husets härskarinna - Bonny! På en av sina favoritplatser i hallen/köket:

Uteliv!

Förlåt, förlåt att jag inte skrivit så mycket på sistone... Men det har mest berott på att jag hållit till ute mycket, rensat, krattat, planterat och lagt pussel med en ärvd gräsmatta, som jag fått överta från grannen... Det har inte hänt så mycket inomhus helt enkelt.

Ute händer det däremot saker hela tiden... Allt växer å gror överallt och jag är så glad över min trädgård! Mycket har frusit under vintern, men det som finns kvar är fullt av liv! Jag satte en massa lökar i fjol, men glömde att skriva vad och vart, så nu överraskar jag mig själv hela tiden, då oväntade lökar dyker upp överallt! En fullständigt oidentifierad planta med flikiga blad har också börjat växa upp i en rabatt... Skall bli spännande att se vad det är för något.... Det kan vara en vänderot/Valeriana, men jag är inte säker! Är det det blir jag glad för jag gillar vänderotens doft! Det är ju dessutom en gammal kulturväxt!

Glad över att kungsängsliljorna kom tillbaks i år igen men ledsen över att julrosen dött (vad jag förstår i alla fall - det borde väl ha synts vid det här laget annars?) och två av lavendelplantorna.

Men oreganon sprider sig som ogräs, likaså johannesörten och myntan...

...och hörrni; SNART ÄR DET SOMMAR!!

Eftersom förra inlägget var helt utan bilder, får det här mest bestå av bilder istället! Håll till godo! Och njut av solen!!!

Pizzakartong...

...känner jag för att lägga på golvet ikväll! ;-)
Mitt hus har nämligen sällan varit så rent och snyggt, och jag har sällan känt mig så präktig och rar... Det var nämligen så, att en journalist från Sundsvalls tidning läste den här bloggen, och tyckte att hon ville komma och göra ett reportage om mitt hus och om mig... Och smickrad (och kanske lite dum och fåfäng?) som jag är tackade jag ja... Nu har jag tokstädat för reportaget som var idag, och det ser otroligt prydligt och nästan lite puttenuttigt ut här hemma... Det var jättekul att hon och fotografen kom - missförstå mig inte, vi hade ett bra samtal och min dotter och katterna ville posa för fotografen (sonen spelade dataspel hela tiden) men man blir ju lite orolig för vilket intryck man ger... Jag vet inte om det alla fördomar om "mänsomhållerpåmedinredning" som spökar, och varför JAG egentligen bryr mig om det, men ja.. Jag har blivit lovad att få läsa reportaget innan hon trycker atrikeln - så jag får väl kolla att det inte blir för sockersött! :-)
På ett sätt tänker jag ju inte ens på det hela som "inredning" utan mer som på att skapa en miljö som jag trivs i - men det kanske är samma sak? När jag hör ordet "Inredning" tänker jag mer på fondtapeter, "Simon och Thomas" och två kvistar i en Iittala skål... Inte på mitt smått kaotiskt (oftast!) hem... Så nu skall jag nog lägga mig i soffan, dricka en öl, titta på skräp-tv och kasta nåt skräp på golvet, så att jag inte blir förvandlad till Ernst, och börjar höra kryddväxter som pratar till mig eller nåt!!
Ha det gott allihop!

Bara några bilder...

Bara ett par bilder... Håll till godo!

Singer på plats!

Något som jag verkligen, verkligen förknippar med min mormor är hennes gamla Singersymaskin. Hon har suttit och sytt på den under större delen av sitt liv, först trampade hon den för hand (för fot?!) och sen monterade hon en liten motor på den. Först hade den ett traditionellt underrede, men det har gått förlorat nån gång under tidens lopp. Så länge jag kan minnas har den stått på bordet i det lilla förrådet hemma hos mormor som hon gjorde om till syrum.

Nu när hon flyttat till äldreboendet känns det därför som en stor ära att jag fick ta hand om symaskinen. Den har fått en hedersplats ovanpå skåpet som står mitt i huset, tillsammans med det otroligt tunga skrädderistrykjärnet som mormor använt. Alla ser den bland det första de ser i huset och jag kommer att se fram emot att berätta för mina barn när de blir större om gammelfarmor Saga som sydde så många fantastiska saker på denna gamla symaskin!

Stoppgarn och minnen

Lite bitterljuvt är det att min älskade mormor nu har flyttat in på äldreboende. Vi har ägnat flera dagar åt att tömma hennes lägenhet där hon bott i runt 40 år. Många minnen kommer upp och jag har ägnat mig åt att rädda så mycket så möjligt av de saker som jag förknippar med henne. På bilden ser ni några av alla de nystan med stoppgarn som hon sparat och några bestick från hennes kök. Vackert i sin enkelhet, och jag kommer nog aldrig att använda dem för att stoppa strumpor...
Jag hoppas av hela mitt hjärta att hon får det bra i sin nya minilägenhet de år hon har kvar.
Just nu ser mitt hus ut som en loppmarknad fram tills dess att jag hittar bra platser för allt som jag burit hem därifrån. Tydligen har jag lika svårt som henne för att slänga saker...

Matsalsbordet!

Inte så hysteriskt bra bild, men så här blev det att flytta bordet till vardagsrummet och upphöja det till matsalsbord! Jag hittade två fina ekstolar med en massa krusiduller på också som än så länge får stå en i mittan på varje sida. Än så länge är jag nöjd, men med min ombytlighet flyttas det nog snart om igen!

Lite påskbilder - och annat hittat hemma hos mig!

Vi börjar med att ta en bit smaskig påsktårta! botten med vanilj (äkta såklart - och ekologisk!) och härliga gula russin som fått ligga å dra i whisky, sen en glasyr av vitchoklad och "sjöfrukter" ovanpå!! Riktigt god till en kopp thé! Jag lovar... :-)




Sen går vi vidare till köket, och tittar ovanpå kylskåpet!

Där har vi de här stackars farbröderna - två visa men som tappat bort sin tredje reskamrat... De får stå under en gammal ostkupa så att de inte rymmer förrän deras kompis kommit tillbaka! Jag tyckte de var så coola, med sina avslagna händer och skavda färg!

VArsågoda å titta in i mitt sovrum! Tapeter från Gudrun Sjödén som vi hittade på extrapris när hon slutade sälja tapeter... De var ett kap måste jag säga!!

Gamla påskägg i en trasig skål på matsalsbordet!

Ett annat påskägg - är det bara jag eller ser tuppen väldigt skeptisk ut??

Påskliljor och ett gammalt påskkort räcker för att skapa lite påskstämning på den gamla sekretären! Påskliljor är de enda gula blommor som jag verkligen gillar!!

Påskris på köksbordet! I motljus tyvärr, men de var ändå vackrast fårn det här hållet!

Matsalsbord och slipsar

Hej på er vänner!

Jag LOVAR att jag snart skall komma med tjusiga bilder på mitt hem efter sista ommöbleringen. Jag har nämligen hittat ett matsalsbord! Eller - rättare sagt, jag hittade ett nytt bord att ställa in i köket, ett vitt, som matchar soffan och skänken, så det gamla köksbordet har blivit "uppgraderat" till matsalsbord. Jag är otroligt nöjd!

Tyvärr är detta nya (gamla) matsalsbord nu täckt av hundratals små tomatplantor och inte så representativt. Men så fort jag kan skall jag försöka ta nåt kort som gör det hela rättvisa! Tills dess får ni hålla till godod med de här härliga etiketterna från några gamla slipsar från 50-talet jag hittade. Jag tycker de är otroligt coola! Och slipsarna var coola de med, härligt smala, som ur en gammal film!

Som sagt var - skönhet hittar man på oväntade ställen!

Varsågod! Ta en! Fastan har ju i och för sig börjat men de är ju bara virtuella här så det gör nog inget!


Trodde jag hittat ett matsalsbord äntligen, på Ellens dagis av alla ställen - utförsäljning av möbler där - men måste nog inse att det faktiskt ÄR för stort... Det skulle ha varit perfekt annars... Men, men... Easy come, easy go...

Skickar lite ljus och värme också - ihop med julens sista amaryllis. Jag saknar inte julen, men visst vill man ändå tända lite ljus och mysa? Särskilt med den vinter som det blivit i år! "Det är El niño!" säger min klimatmedvetne arbetskamrat. Jag hoppas han har fel! Men man kan ju inte så noga veta. Shabby och loppis och liknande är ju i alla fall väldigt klimatsmart, så vi drar väl vårt lilla strå till stacken för en bättre värld!

Kram så länge!

/Jermunn

Den ständiga kampen...

Alltså - jag är inte bakåtsträvande, TROR jag, men varför måste allt nytt vara så fult???





Varför kan inte nya saker som kylskåp, datorer, ketchupflaskor och leksaker vara lika snygga som de gamla varianterna? Jag menar - när man dukar, och så vill barnen ha ketchup, och så åker den fula röda flaskan fram (såklart - för de måste ju få ketchup!)... Jag känner mig nästan som i "The village" ibland - "It's the forbidden colour!!" när jag jag går och rensar bort allt rött hemma. Det känns som en ständig kamp att hela tiden gå och plocka bort illgröna leksaker, plastiga förpackningar och hitta nya platser för konstiga nya maskiner!





Ett postivt exempel på "nya maskiner som faktiskt funkar rent snygghetsmässigt" är min köksradio som ni ser på bilden är ovan: den ser ut som om den kom från 1937, men är helt ny - och köpt på Claes Ohlssons tro det eller ej! Tänk att "gubbdagiset" har så snygga saker!


Tänk om någon kunde uppfinna en micro i 30-tals stil, så att man faktiskt kunde ha den framme! Eller en tvättmaskin med ny teknologi fast i gotiskt gjutgjärn!


Hur har ni andra löst det här? För kom inte och inbilla mig att ni står och tvättar på vackra, loppisfyndade tvättbrädor eller alltid värmer saker på gjutjärnsspisen?


Var hittar man en schysst medelväg mellan att ha ett snyggt, stilrent hem i lantlig stil och ett hem där saker fungerar och alla kan röra sig?

Kom gärna med tips om hur ni har gjort! Gärna så KONKRETA som möjligt! Särskilt om någon av er har erfarehet av att själv bygga in kyl och frys i nåt pärlspont-artat, skåp-liknande!

Ha det så bra!
/Jermunn

Andras skräp - mina skatter...

Ni ser hästen här ovanför, med sina gråtmilda ögon? Det är en gunghäst, över 100 år gammal. Förutom att min treåring dragit av en bit av ena örat och att en del tagelstrån lossnat, är den fortfarande helt perfekt! Handmålad, underskön... Ger fortfarande glädje till barn som älskar att rida på den och mig för att den är så vacker. Men bara för ca två år sen var den sopor! Ja, den stod vid vägkanten för att bli aska.

Till försvar för de som ställt ut den, får jag säga att de faktiskt sörjde att de inte hade plats för den och att de inte visste någon som ville ha den... Jag tvärbromsade med bilen när jag såg den - och fräck som jag är stegade jag upp till deras hus - och de blev bara glada att den skulle få nya barn att leka med...

Sen ser ni min tramporgel - räddad från en soptipp av min vän Swing som är kantor. Den är kanske inte perfekt som musikinstrument, men väldigt charmig... Skulle ha blivit krossad, men han plockade upp den i regnet, och efter att den valsat runt på lite olika tsällen där ingen ville ha den, landade den i mitt vardagsrum. Efter en inoljning blev den, tja... inte som NY, men väldigt fin, och nu kan jag ta ut psalmer på den och barnen kan spela när andan faller på...

Visst är det underbart att andras skräp kan bli mina skatter! Och man skulle ju vilja att människor tänkte sig för både en och två gånger innan de ställde ut hantverk och historia i grovsoporna!

Hej igen!

Får jag fråga - är det någon annan av er som försöker skapa historia när ni inreder??

Jag kommer från en stor norsk släkt. Sammanhållningen har väl varit sisådär. Framförallt har vi alltid varit MÅNGA. Alla "gamla saker med historia" har alltså spritts för vinden, blivit uppeldade, sålda, skänta till hembygdsgårdar m.m. När pappa flyttade till Sverige som 18-åring på 60 talet var inte det första han tänkte på att släpa med sig gamla möbler. Därför har jag inte alls mycket hemma som ger mig en historia.

Jag var alltid avundsjuk på de kompisar som hade gamla, vackra möbler hemma, som kunde peka på gamla foton och föremål och säga att "Den där hade min mormorsmor!". Jag växte upp i ett IKEA-hem, och det var inget fel på det, men de få stackars saker som hade en anknytning bakåt blev otroligt värdefulla för mig.

Jag märker nu, att sen jag blivit äldre, "vuxen" och själv har barn , är detta att samla gamla, slitna saker omkring mig ett sätt att bearbeta min "historielöshet".

Jag älskar känslan av att hålla ett gammalt slitet föremål i handen och föreställa mig vem som använt det. Och att tänka mig den gamla damen på bilden som min mormors mormor.

Mina barn kommer säkert att stöna när de blir äldre över allt gammalt jag drar hem, och längta efter stålrör och plast, men då får de skapa egna hem! Det är väl som det skall vara. Jag njuter i allafal av att slänga ut plasten och ta in träet, ut med röda slitna filtar och in med ljust och vitt... Bort med gamla påslakan i grälla färger och in med gammalt sänglinne. (Jag känner mig som den ende under 82 som använder överlakan! :-) )

I mitt hem har jag skapat ett litet skåp, ursprungligen ett lite IKEA skåp, som jag målat vitt och sen fyllt med de få saker jag har som kommer från min släkt - mormors trådrullar, farfars läster, en gammal kaffekopp mm. Det får vara som ett litet relikskrin för mitt förflutna... På väg in i framtiden!

Kram på er!

/Jermunn