Lite bitterljuvt är det att min älskade mormor nu har flyttat in på äldreboende. Vi har ägnat flera dagar åt att tömma hennes lägenhet där hon bott i runt 40 år. Många minnen kommer upp och jag har ägnat mig åt att rädda så mycket så möjligt av de saker som jag förknippar med henne. På bilden ser ni några av alla de nystan med stoppgarn som hon sparat och några bestick från hennes kök. Vackert i sin enkelhet, och jag kommer nog aldrig att använda dem för att stoppa strumpor...Jag hoppas av hela mitt hjärta att hon får det bra i sin nya minilägenhet de år hon har kvar.
Just nu ser mitt hus ut som en loppmarknad fram tills dess att jag hittar bra platser för allt som jag burit hem därifrån. Tydligen har jag lika svårt som henne för att slänga saker...
