Varsågod! Ta en! Fastan har ju i och för sig börjat men de är ju bara virtuella här så det gör nog inget!


Trodde jag hittat ett matsalsbord äntligen, på Ellens dagis av alla ställen - utförsäljning av möbler där - men måste nog inse att det faktiskt ÄR för stort... Det skulle ha varit perfekt annars... Men, men... Easy come, easy go...

Skickar lite ljus och värme också - ihop med julens sista amaryllis. Jag saknar inte julen, men visst vill man ändå tända lite ljus och mysa? Särskilt med den vinter som det blivit i år! "Det är El niño!" säger min klimatmedvetne arbetskamrat. Jag hoppas han har fel! Men man kan ju inte så noga veta. Shabby och loppis och liknande är ju i alla fall väldigt klimatsmart, så vi drar väl vårt lilla strå till stacken för en bättre värld!

Kram så länge!

/Jermunn

Den ständiga kampen...

Alltså - jag är inte bakåtsträvande, TROR jag, men varför måste allt nytt vara så fult???





Varför kan inte nya saker som kylskåp, datorer, ketchupflaskor och leksaker vara lika snygga som de gamla varianterna? Jag menar - när man dukar, och så vill barnen ha ketchup, och så åker den fula röda flaskan fram (såklart - för de måste ju få ketchup!)... Jag känner mig nästan som i "The village" ibland - "It's the forbidden colour!!" när jag jag går och rensar bort allt rött hemma. Det känns som en ständig kamp att hela tiden gå och plocka bort illgröna leksaker, plastiga förpackningar och hitta nya platser för konstiga nya maskiner!





Ett postivt exempel på "nya maskiner som faktiskt funkar rent snygghetsmässigt" är min köksradio som ni ser på bilden är ovan: den ser ut som om den kom från 1937, men är helt ny - och köpt på Claes Ohlssons tro det eller ej! Tänk att "gubbdagiset" har så snygga saker!


Tänk om någon kunde uppfinna en micro i 30-tals stil, så att man faktiskt kunde ha den framme! Eller en tvättmaskin med ny teknologi fast i gotiskt gjutgjärn!


Hur har ni andra löst det här? För kom inte och inbilla mig att ni står och tvättar på vackra, loppisfyndade tvättbrädor eller alltid värmer saker på gjutjärnsspisen?


Var hittar man en schysst medelväg mellan att ha ett snyggt, stilrent hem i lantlig stil och ett hem där saker fungerar och alla kan röra sig?

Kom gärna med tips om hur ni har gjort! Gärna så KONKRETA som möjligt! Särskilt om någon av er har erfarehet av att själv bygga in kyl och frys i nåt pärlspont-artat, skåp-liknande!

Ha det så bra!
/Jermunn

Andras skräp - mina skatter...

Ni ser hästen här ovanför, med sina gråtmilda ögon? Det är en gunghäst, över 100 år gammal. Förutom att min treåring dragit av en bit av ena örat och att en del tagelstrån lossnat, är den fortfarande helt perfekt! Handmålad, underskön... Ger fortfarande glädje till barn som älskar att rida på den och mig för att den är så vacker. Men bara för ca två år sen var den sopor! Ja, den stod vid vägkanten för att bli aska.

Till försvar för de som ställt ut den, får jag säga att de faktiskt sörjde att de inte hade plats för den och att de inte visste någon som ville ha den... Jag tvärbromsade med bilen när jag såg den - och fräck som jag är stegade jag upp till deras hus - och de blev bara glada att den skulle få nya barn att leka med...

Sen ser ni min tramporgel - räddad från en soptipp av min vän Swing som är kantor. Den är kanske inte perfekt som musikinstrument, men väldigt charmig... Skulle ha blivit krossad, men han plockade upp den i regnet, och efter att den valsat runt på lite olika tsällen där ingen ville ha den, landade den i mitt vardagsrum. Efter en inoljning blev den, tja... inte som NY, men väldigt fin, och nu kan jag ta ut psalmer på den och barnen kan spela när andan faller på...

Visst är det underbart att andras skräp kan bli mina skatter! Och man skulle ju vilja att människor tänkte sig för både en och två gånger innan de ställde ut hantverk och historia i grovsoporna!

Hej igen!

Får jag fråga - är det någon annan av er som försöker skapa historia när ni inreder??

Jag kommer från en stor norsk släkt. Sammanhållningen har väl varit sisådär. Framförallt har vi alltid varit MÅNGA. Alla "gamla saker med historia" har alltså spritts för vinden, blivit uppeldade, sålda, skänta till hembygdsgårdar m.m. När pappa flyttade till Sverige som 18-åring på 60 talet var inte det första han tänkte på att släpa med sig gamla möbler. Därför har jag inte alls mycket hemma som ger mig en historia.

Jag var alltid avundsjuk på de kompisar som hade gamla, vackra möbler hemma, som kunde peka på gamla foton och föremål och säga att "Den där hade min mormorsmor!". Jag växte upp i ett IKEA-hem, och det var inget fel på det, men de få stackars saker som hade en anknytning bakåt blev otroligt värdefulla för mig.

Jag märker nu, att sen jag blivit äldre, "vuxen" och själv har barn , är detta att samla gamla, slitna saker omkring mig ett sätt att bearbeta min "historielöshet".

Jag älskar känslan av att hålla ett gammalt slitet föremål i handen och föreställa mig vem som använt det. Och att tänka mig den gamla damen på bilden som min mormors mormor.

Mina barn kommer säkert att stöna när de blir äldre över allt gammalt jag drar hem, och längta efter stålrör och plast, men då får de skapa egna hem! Det är väl som det skall vara. Jag njuter i allafal av att slänga ut plasten och ta in träet, ut med röda slitna filtar och in med ljust och vitt... Bort med gamla påslakan i grälla färger och in med gammalt sänglinne. (Jag känner mig som den ende under 82 som använder överlakan! :-) )

I mitt hem har jag skapat ett litet skåp, ursprungligen ett lite IKEA skåp, som jag målat vitt och sen fyllt med de få saker jag har som kommer från min släkt - mormors trådrullar, farfars läster, en gammal kaffekopp mm. Det får vara som ett litet relikskrin för mitt förflutna... På väg in i framtiden!

Kram på er!

/Jermunn

Jungfruturen!

Ja, hjälp...

Hur startar man en blogg?!?

Inspirerad av en del vänner här, framför allt Gúa på Hvítur Lakkrís, tänkte jag dela med mig av mitt hem. Mycket kanske för att jag vägrar tro att jag är den ende killen i världen som är intresserad av heminrednig, hus, och en ljus, lantlig stil...

Jag är en kille, (man? gubbe?) från Timrå i Norrland, som bor med mina två barn i ett hus i ett vanligt villområde. När vi flyttade in i huset var det ett hus som riktigt "stank" 80-tal, med vita plastgolv, aprikosa strukturtapeter och vita plastarmaturer...

"Dallas" - var det första man tänkte när man kom in... Nu har vi sakta men säkert arbetat huset bakåt i historien... Mer "prästgård på 1800-talet" än Southfork! :-)

Jag vet inte riktigt än, hur denna blogg kommer att utvecklas, jag har aldrig gjort detta förr, men ni får gärna komma med kreativa förslag och frågor, så att jag kommer igång!

Allt är välkommet!

Det som är aktuellast i mitt hus just nu är att fixa klart i köket! Kaklet som ligger i garaget skall upp ovanför köksbänken, bänkskivorna skall bytas och en ny ho införskaffas. 80-talshon med ful kran är väldigt... "osexig".

Jag skulle också vilja få tag på ett stort skåp att måla vitt och ställa in i vardagsrummet, så att tv, video och DVD inte behöver vara blickfånget. Tänks å skönt att kunna stänga dörrarna om den där fula, svarta skärmen!

Det här skåpet står i "stora rummet" mitt i huset, och något sånt är det jag tänker mig i vardagsrummet också.

Sen är ju en matgrupp en dröm också! Så man slipper sitta med gästerna i disk och stekos! (Donera någon?)

Ja, ja... Nu skall jag lägga ut det här på nätet och se vad som händer! Kommentarer kanske? eller så står jag där med 14 matgrupper snart! Hoppas!

Ha det gott alla presumtiva läsare!

Jermunn